Om aluminium och lyftköl

en artikel av Bo Lennström, Lange Maritime.

Bo Lennström är seglare sedan barndomen och har arbetat mer
än 20 år i båtbranschen  med bred skolning i produktion och
försäljning från Najadvarvet.
Gedigen kunskap om internationell försäljning och marknadsföring
av stora segelbåtar och erfarenhet av att driva chartersegling i
Medelhavet.De senaste sju åren har Bo arbetat med segelbåtar av
aluminium  i företaget Lange Maritime.

Varför skall jag köpa aluminiumbåt med lyftköl ?

Jag får den frågan många gånger eftersom fler och fler upptäcker att det faktiskt byggs segelbåtar i aluminium. Vi är vana att se motor- och arbetsbåtar i aluminium men inte så ofta segelbåtar.
Den grundläggande idén med en segelbåt i aluminium och med lyftköl kan jag sammanfatta så här:
Ett skrov i aluminium tål hårda tag. Det ger ökad säkerhet, litet underhåll och båten kan ligga i sjön hela året i is och kyla. Lyftkölen ger flexibelt djupgående, trim-möjligheter under segling och minskad risk för skador vid ev. grundstötning.
Den här kombinationen är alldeles utmärkt för tur- och långfärdssegling.

Ja, det är naturligtvis positivt med säkerhet och lite mindre underhåll, men varför just aluminium ?
Jo, aluminium är ett väl beprövat material. Det används i många olika sammanhang där både precision och hållfasthet är viktigt t.ex. inom bil- och flygindustrin. Fartyg till kustbevakning, fiske, färjor och specialfartyg byggs numera ofta i aluminium.
Under segling över öppet hav så är min erfarenhet att de flesta seglare sätter säkerheten främst. Är båten säker så känner sig besättningen lugn och trygg. De flesta båtar som byggs idag, för att seglas över stora vatten, är naturligtvis säkra och anpassade för sitt ändamål. Men aluminium, som material, kan erbjuda några extra egenskaper som är väldigt positiva och bra att kunna utnyttja i en båt för långfärdssegling.

Ett skrov av aluminium tål mycket slag och påkänning vid grundstötning och missöden i hamnar. Aluminium har 40 gånger mer motstånd mot slag än GRP har.
Samtidigt är det ett förhållandevis mjukt material. Om man seglar på något med stäven så blir det en lokal deformation. Aluminium är stötupptagande och chockvågor fortplantar sig inte genom båten. Dessa kan förorsaka andra följdskador (ex.vis motorbädd), vilket det kan göra i en stålbåt. Denna stötupptagande förmåga minskar också risken för personskador hos besättningen.

Aluminium bildar själv ett naturligt skyddande skikt av aluminiumoxid, vilket gör att man inte behöver ytskydda aluminium. (jmf. med stål som måste målas).

Aluminium suger inte vatten. Båten kan ligga i sjön hela året och kostar inte extra för vinterförvaring på land. Tål is och kyla. (Utmärkt material för segling i arktiska farvatten).
En skada behöver inte åtgärdas omgående eftersom materialet inte suger vatten. En skada/buckla kan knackas ut. Vid större skada kan delen skäras ut och ny plåt svetsas på plats. Man kan säga att det blir mer av fartygsunderhåll.

Ett segelbåtsskrov av aluminium är styvt och riggen kan därför sättas permanent hårt utan att skrovet börjar deformeras.

Aluminium är lätt och väger c:a 1/3 jmf. med stål. Det är också lätt att bearbeta, dvs. böja, skära, borra och slipa och dessutom är det återvinningsbart.
Aluminium är också luktfritt.

Men, vilka nackdelar finns det med aluminium ?

Ja, enligt min uppfattning så kan jag inte peka på någon speciell nackdel ur materialsynpunkt med aluminium till ett segelbåtsskrov. Däremot så har jag fått kommentarer om utseendet. En del gillar inte det oxiderade ytskiktet, utan vill hellre ha en båt som är blank och polerad. Här gäller det alltså att välja mellan det estetiska och det praktiska.

Jag har hört att det blir mycket korrosion!

Nej, det är inte riktigt.
Varv som bygger båtar i aluminium har kunskaper om materialet och vet vad som är viktigt. Det är framför allt viktigt att inte blanda olika metaller. Skrovgenomföringar t.ex. är därför ofta i kompositmaterial. Rostfria beslag kan isoleras med packningar och skruvar med isolerande medel.
El-system skall vara 2-poliga och skiljda från skrovet. Gärna en skyddstransformator för landströmsanslutningen så att båten skyddas från ev. fel i land.

Ofta har aluminiumbåtar ett läckströmsinstrument så att fel i el-systemet kan upptäckas.

Man behöver skydda ett aluminiumskrov i saltvatten med offeranoder av zink. Antal och storlek skall beräknas för varje båt så att de står i proportion till den exponerade ytan av fritt aluminium i vattnet.

Botten måste målas med bottenfärg på vanligt sätt för att undvika beväxning. Bottenfärgen minskar samtidigt den fria exponerade ytan i vattnet.

Vad säger ägare till aluminiumbåtar?

Ja, de som jag har talat med och frågat vad de tycker är bäst, så har många svarat spontant: Nu är vi så trötta på att putsa och polera vår plastbåt. Nu vill vi använda båten istället.
Många, som har gjort sin första längre segling med sin aluminiumbåt, har uttryckt: Vi känner oss så trygga ombord !

Jag har inte tidigare seglat någon båt med lyftköl. Hur fungerar det?

Jo med lyftköl, eller rättare sagt infällbart centerbord, kan man dels få en mycket djup köl för att minska avdriften och dels en mycket grundgående båt för att komma in i grunda skärgårdar. (Ägare till centerbordsbåtar brukar säga: det är vi och katamaranerna som ligger för oss själva längst in i badvikarna).
En fast köl på en 45-fots båt brukar ha ett djupgående på c:a 2m. Med centerbord kan man få en köl som sticker 3 m på kryss i nerfällt läge och bara c:a 1 m med kölen uppfälld.
Vikten i centerbordet är bara själva materialvikten och det kan därför manövreras manuellt, steglöst med linor från sittbrunnen.

Centerbordet kan användas för att trimma seglingsegenskaperna. Vid slör kan centerbordet hissas upp en bit och när det fälls akterut och upp så flyttas tryckcentrum akterut och båten blir mer fallgirig. Dvs. mer lättstyrd på öppna vindar. (en autopilot behöver inte jobba så mycket och man spar ström ombord. Passar också fint in i långfärdskonceptet). I hårdare vind med större sjö/vågor så minskar risken för broach.
På läns och vid motorgång kan centerbordet hissas upp helt och på så sätt minska den våta ytan, även om det är marginellt på en sådan här båt.

Vid grundstötning slår centerbordet upp av sig själv och risken för skador på båten är minimal.

Om lyftkölen är lätt, hur går det då med stabiliteten ?

Om man seglar på en frisk kryss och hissar upp centerbordet så rätar båten upp sig markant…….!

Va ? Det låter ju som omvända världen.

Ja det kan man tycka, men så är det. Krängningen minskar men avdriften ökar istället. Dvs. det är inte något som håller emot i vattnet utan båten kan kana ner i lä.

Denna effekt kan utnyttjas och rekommenderas också av konstruktören, vid segling i brytande havssjö. En våg som börjar rotera tar med sig en köl som sticker ner i vattnet och hjälper till att snurra runt en segelbåt.
Med centerbordsbåt drar man upp hela kölen och båten kan surfa ner framför vågen på ett stabilt sätt. Denna möjlighet är mycket bra att ha i en båt för långa havsseglingar.

I en centerbordsbåt ligger hela ballasten invändigt i botten på båten = samma stabilitet oavsett kölens läge. Dvs. lyfter man centerbordet och går in på grunt vatten så är stabiliteten densamma.
Invändig ballast ligger högre upp jmf. med en fast köl. Detta kompenseras oftast med en större bredd i båten som ger ökad formstabilitet. Det betyder att båten blir fortare slutstyv = kränger mindre och det blir bekvämare att röra sig ombord under segling. Detta är också en effekt som jag tycker passar utmärkt för en tur- och långfärdsbåt.

Sammanfattning

Med min erfarenhet så känner jag mig helt övertygad om att kombinationen med aluminium och lyftköl är ett av de bästa alternativen för tur- och långfärdssegling. Speciellt om det blir tal om extrema förhållanden eller att bo permanent ombord.
När båten har förutsättningar att klarar de flesta situationer så är det bara du själv som sätter gränsen.

Ps.
Som liten grabb började jag segla med fars potatislår hemma på gräsmattan. Mor hade sytt segel av gamla lakan. För att det skulle ”kränga på riktigt” så placerade jag en sten under ena sidan. I potatislåren seglade jag i timmar och drömde mig bort över havet. Långt bortom fyren som jag kunde se genom grindhålet.
Sedan dess har det blivit riktiga seglingar i olika båtar. Kappsegling men mest långfärdssegling. Stor del av mitt liv har jag också arbetat med segelbåtar för långfärd.
God seglats.